Mina ord

Snart ett och ett halvt år sedan jag skrev här och så mycket har hänt sen dess. Jag har helt lagt undan detta med skrivande på både blogg och andra sidor jag förut spenderade en hel del tid på. Jag har tappat bort mig själv lite på vägen och har bestämt mig för att hitta tillbaka.

Thengilya och jag kämpar på, hoppning i skogen är en ny favorit och jag har även upptäckt att jag har en liten dressyrhäst i damen tack vare snälla Cattis. Det har blivit många ridturer i diverse väder under detta år tillsammans med Nettan och Prana. Nu har vi även hennes dotter och Sessan med på turerna. Det går i trehundra när dom små far fram men kul har vi.

Ser verkligen fram emot en nytt år med kanske lite mindre motgångar än vad 2013 gav. Många härliga ridturer med världens bästa gäng!

Sommaren hitills i bilder

Lite bilder som tagits under sommaren, dock mest mobil bilder då det inte varit skojigt att ta några foton under denna sommar.

Here we go =D

Bad i grustaget med prana på släp

Thengilya och jag hade väldigt mysigt tillsammans i hagen. Trött var hon som bara den!

Vi kan lugnt ta sådana här bilder för vi vet att vi är världs snygga i verkligheten XD

Det började lossna för Nettan och Prana.

Om man bara är en ryttare och två hästar och den ena hästen inte vill stanna  ensam kvar, ja då tar man den andra på släp. Å har man planerat bad och galopp ja då blir det bad och galopp =)

Thengan väntar på att få nya dojjor. Oj va vi har slitit ner skorna bra denna sommar!

trött och gosig tjej

Nettan fick en annan sadel och vips åkte läderna ner 3 hål! Nu blir det bara kast med liten nettan nån gång i bland!

Vi lånade Christians familjs bakgård och släppte hästarna där en stund på våran längre tur. Vi  behövde ju lite mackor för att orka rida hem igen.

Jag lyckades få twar, åt antibiotika och var tvungen att skydda mig från solen. Självklart under den perioden då det var som varmast och soligast.

Vi har "härjat" i skyttorp många gånger denna sommar.

Jag och min älskade Fästman <3 td="td">

Sommaren som varit

Jag halkar alltid tillbaka hit på något vänster och känner ett sug efter att få skriva igen.

Så vad har hänt under denna sommar? En hel del faktiskt, varit en rätt turbulent sommar som på samma sätt har varit en underbar sådan.

Stallets lilla arabfröken har kommit in i gänget mycket bra och blivit bästis med Thengilya. Vi har ridit som bara den under sommaren, ingen direkt långvila har det blivit här. Vi har hittat nya långa vägar att rida som vi utnyttjat flitigt under sommaren, tack vare det tråkiga sommar vädret så har vi kunnat rida långa sträckor. Dock har vi fått en hel del regn och åska på oss under turerna men vadå det är sånt man får ta.

Den 11 maj gick jag på min första date, nervös som sjutton men det bästa jag gjort på länge! Den 28 juni friade han under vår lilla semestertripp till göteborg. Jag sa självklart ja! Christian är en underbar person, min trygghet, en av mina bästa vänner, stora kärlek, mitt allt. Det bästa av allt är att han stödjer mig i mitt hästeri och vet att Thengilya för alltid är en del av mig. Jag känner mig trygg i att veta att han kommer kämpa med mig för att Thengilya alltid ska få finnas kvar i mitt liv.

Lilla fröken Sessan har bara gått och varit en vildponny i sommar. Mycket vila! Men nu börjar lillmatte Malvina rida igen. Sessan har varit rätt stel i sitt bakparti, troligtvis pgr av sin benställning. Hon kommer ridas ca 1-2 dagar i veckan och få följa med på en körtur nån gång i veckan. Hon verkar dock inte må dåligt av att gå och skrota i hagen.

Vi har även fått en nykomling, så nu är vi fem hästar i stallet. Ymir, en söt liten vit islandshäst som är Annas foderhäst har varit hos oss ca 2 månader nu och är en trevlig liten krabat. Outbildad och har lite problem med att hålla isär gångarterna men va gör det för han kommer bli en fin häst till Anna! Är övertygad om det och jag kommer stå och heja på dem på deras väg dit =D

Nattat pållar

Har nattat pållarna nu, dom står lugnt och fint i sina boxar och käkar nattmaten.
Shettisarna fick springa in först så att det inte skulle bli så förvirrat då stackars Prana som för första gången fick gå in själv i sin nya box. Thengilya var dock hjälpsam och gick in i sin box på direkten och lilla Prana ställde sig i gången och undrade vart hon skulle ta vägen. Visade bara med handen åt vilken box hon skulle till och hon fattade vinken. Hon såg nöjd ut minsann =)

Nu ska jag natta jag med! Känns att man bara fått 6 timmars sömn och varit igång hela dagen. I morgon blir det städa niner, köra fyrhjuling och lite mer saker =) God natt!

Fyrhjuling

Har för första gången i mitt liv kört fyrhjuling och det var sååååååå kul. Vår nya är en stor fyrhjuling, den tog upp hela hästtransporten! Ska ut imorgon och köra lite mera för att känna lite mera på den.

Frågan är bara...vad ska den heta?

Prana

Idag anlände hon...Jeanettes fina tjej Prana en arabdam på 20 år. Allt gick superbra med ihopsläppet och hon verkar ha kommit in i gänget bra här. Tur vi har snälla pållar. Thengilya tyckte att Prana var hennes och vaktade henne som en hök och sa åt shettisarna att hålla sig på avstånd. Även mig sa hon åt, jag sa inte direkt mot. Hade inget att svinga emot Thengan så jag drog mig undan.. Besattheten kommer nog lägga sig om ett par dagar...Hoppas jag!

Lite bilder på Tjejen och gänget..

Starlight - ultuna

Ultuna

Hon blödde ingenting mellan den 10 maj till den 19 maj. Starlight fick vila den tiden. Jag ville aboslut inte anstränga henne. Den 19 maj lastade vi på Starlight och åkte till Ultuna. Massor med undersöknngar blodprover, röntgen och näskoll. Vid sista blodprovet fick hon ett slags eleptiskt anfall. Jag höll i grimskaftet och ville bara desperat att hon skulle få balansen tillbaka. Hon föll omkull. Hade ingen styrsel på benen. Jag har aldrig varit med om något så läskigt förut. Jag försökte bibehålla mitt lugn men det ända jag ville var att sjunka ner och gråta ut min rädsla. Varför hände det? Var min älskade hästså sjuk? Hon som ser så frisk ut.

Vi fick åka hem, efter att dom försäkrat sig om att hon mådde bra. Vi slapp vänta på blodprovssvaren.
Starlight avskydde att vara där. Var rejält uppstressad och ville bara bort från byggnaderna. Enda stället där hon lugnade sig var vid Ultunas ridhus. Där fanns det lite gräs att äta. Det var dit hon försökte säga till om att hon ville. Så vi stod där...

I bilen hem fick jag ett samtal jag fruktat...
Veterinären berättade att Starlight hade farligt låga trombocytvärden (blodkroppar) och det lutade rejält åt att Starlight hade cancer. Dom ville att vi skulle in och ta märgprover för att bekräfta vilken sorts cancer det var, vi skulle fått komma in direkt samma dag. Vi valde att åka hem, inte utsätta henne för mera stress. Jag bröt ihop...


16:40
"Min värld håller på att rasa....."

16:59
"Snälla! Jag ber bara om ett mirakel! Bara ett!"

Starlight

Jag minns det tydligt, ser allt framför mig. Varje detalj är fortfarande så klar i mitt huvud.
Det var i början av maj, en varm och solig dag, den 7 maj om jag ska vara noga. Jeanette, en av mina
bästa vänner som även varit medryttare på våra hästar vi skulle ut på en härlig tur tillsammans.
Nettan hade sedan tidigare ridit Starlight en del så hon fick ta henne medans jag tog Thengilya.
Glada över att få rida tillsammans begav vi oss iväg på favorit rundan till salsta Slott.
Vi red bakvägen på ängen, solen värmde en del minns jag och hästarna lunkade på i lugn skritt.
I slutet av ängen upptäcker jag att Stållan blöder näsblod igen...Ja hon har gjort det tidigare då
det varit varmt men det har alltid slutat snabbt. Jag tvättade bort blodet med vatten och var övertygad omatt det skulle sluta snart. Det gjorde det inte...

Nettan testade att rida Thengilya på vägen hem och jag hoppade upp på min älskade Starlight. Gömdemin oro lite grann. Det borde ha slutat blöda efter den tiden. Vi tog oss hem, lunkande i skritt.
Hon fortsatte att blöda. I ena näsborren bara, jag trodde som alltid att det var ett kärl som spruckit
så vi försökte stoppa blodet genom att hålla papper mot näsan. Torka hennes näsa ren från blodet men det fortsatte. Kylde av henne med kallt vatten och ställde henne i boxen, satte upp ett hönät så hon slapp ha näsan nere i backen. Jag hoppades bara att det skulle sluta.

Från min Facebook:

15.58
"Ståll började blöda näsblod under ridturen och har blödit fram till nu,
det verkar äntligen ha lugnat sig. Nu sitter en stor blodklump i näsan och dinglar ..blä!
börjar det blöda igen blir det ultuna akut.
Annars blir det tidsbokning på måndag för min dam och kolla vad som pågår...."

16:45
"Verkar ha slutat blöda men istället har det bildats koagulerade blodsträngar
och är rätt stora som är på väg ut. Ingen trevlig syn direkt."

17.43
"nu börjar hon blöda igen...."

18:47
"gahh kan hon sluta blöda snart, hon måste sluta snart!"

20:35
"Vid klockan 8 stillade sig blödningen äntligen!
Hoppas att det håller i sig nu och inte börjar blöda igen! 7 timmar...."

20:57
Jävla skit! Ståll börja vandra och gnägga och ha sig så nu blöder hon igen.
Nu har jag stängt in dom i boxarna och hoppas på tanten lugnar sig så pass
att blodet stillar sig igen."

Jag var i rena kaoset, jag mådde så dåligt av att se henne såhär. Samtidigt var jag så fokuserad
på att ta hand om henne, torka bort blodet. Se till att hon hade det bra i boxen. Jag var livrädd
på morgonen när jag gick ut att Starlight skulle stå där i värre skick, blöda mera. Jag hade ringt
Ultuna på eftermiddagen då hon började blöda men då hon inte blödde större mängder så var det ingenfara påstod dem. Hon hade iallafall slutat blöda när jag kom ut på morgonen.
Detta är svårt att skriva, för jag ser Starlight framför mig. Hennes blick där på morgonen när jag
kom ut. Hennes trötta men nöjda blick.

Den 10 maj var det dags igen, men denna gång blödde hon inte lika länge och det slutade snabbt som tur var
Jag for fram som en idiot mellan hus och stall för att kolla till henne. Jag var tvungen att hålla
modet uppe, för nu skulle vi kolla upp varför hon blödit så vi fick ett svar. Dock var det ett svar
jag inte riktigt var beredd på.

I want to feel the right feeling...

Eftersom det är pissväder med snö här vilket betyder ingen ridning idag så kommer istället här lite bilder på första gången jag red för tränare detta år. Jag var inte nöjd med tränaren men det var en bra erfarenhet för nu vet jag vem jag vill rida för.

Thengilya och Jag:

Prana

Prana är en liten arabfröken på 20 bast, en trevlig och lugn häst på 152 cm. Denna tjej ska en av mina bästa vänner Jeanette bli fodervärd till. Idag ska dom skriva papper på henne och nästa helg ska hon hämtas. Prana och Jeanette ska stä här hos mig och jag är superglad över det! Saknar att rida med någon och jag saknar Jeanette och våra ridturer tillsammans. För vi har haft riktigt skoj tillsammans.

Bilder på sötnosen kommer att komma sen när Prana kommit till rätta...